Ditt huvud, dina gester, ditt sätt är som ett vackert landskap. Skrattet leker i ditt ansikte likt en bris på himlen. Dina kläders lysande färger är för poeten en blommornas dans.
Dessa galna klänningar symboliserar din brokiga natur. Jag hatar dig lika mycket som jag älskar dig.
Vårens grönska förnedrar mitt hjärta och jag straffar en blomma.
- För naturens fräckhet.
En natt när njutningens timme slår vill jag krypa nära din kropps skatter för att straffa ditt sorglösa kött och såra din fromma barm. Och lämna i ditt frånvarande sköte ett brett och djupt sår.
"svindlande sötma" Över dessa nya läppar, mer strålande och vackrare.
Fylla dig med mitt gift, min syster.
(Lånad från nikonforum.se)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar